atombombsglitter

Jag visste på förhand att det här skulle bli svårt. Min definition av kärlek? Jo, jag kan ju säker flumma ihop något, men hur bra skulle det bli? Jag vet ju att jag är kär nu, riktig, äkta, ända-ut-i-tårna-kär! Men hur förklarar man det?

Tryggheten, att veta att han finns där för mig och stöttar mig om det blir jobbigt. Vetskapen om att även fast vi inte är med varandra så finns han och är min. Precis som jag är hans.
   Spänningen, att veta att även fast jag tycker att jag känner honom så himla bra så finns det alltid nya saker att upptäcka. Eller saker han gör som jag inte väntat mig alls.
   Öppenheten, att han kan vara ärlig och ibland hård, kan säga ifrån och säga till, men inte för att vara elak, utan för att det kanske är så att han måste. Att han ändå säger så mycket mer som är fint och att han faktiskt tycker att det finns mycket mer som är bra.

Och vice versa så klart. Så självklart.